Då var september här igen. Jag vet inte om ni kommer ihåg hur den månaden var förra året. Det gör i alla fall inte jag. Vad jag dock vet är att detta år kommer september bli jävligt underbart. Jag ska lyckas bosätta mig på någon ö utanför Afrikas västra kust. En sak som är säkert är att de inte pratar svenska där. Frågan är dock om de förstår min utrikiska. Hur det kommer te sig återstår att se. Vad jag också vet är att fyra goda vänner kommer försvinna utomlands, samt att tre andra goda vänner kommer bli kvar i staden som vi älskar att hata och hatar att älska. Hur det kommer gå för dem kommer ni så säkerligen bli varse. För denna staden vi levt i tre år hatar vi för allt skitmående vi uthärdat, speciellt på vintern. Och vi älskar den för vi uthärdade skiten tillsammans och gjorde det på ett så oerhört lämpligt sätt. Hur vi gjorde det ska ni skita i. Jag lyckades dessutom att sätta en oerhört vacker punkt i denna staden. Jag gjorde det kanske inte så stilfullt jag önskade men jag är nöjd ändå. Vad och hur jag gjorde ska ni skita i ännu mer. Nu hoppas jag mina vänner som stannar kvar här lyckas göra det samma i denna stad. Och för de vänner som flyr landet, likt jag, önskar jag all lycka.