Men nu är det slut då.

Jag är inte den mest aktive av oss som skriver denna blogg, men nu kommer här fan ett nytt inlägg. Jonny, jag hoppas du gav gitarristen i Raised Fist en klapp på axeln och en öl i handen. Jag hävdar fortfarande att det skrivit Sveriges bästa hardcorelåt någonsin; Breaking Me Up. Jag kan väl dock erkänna att jag dock inte lyssnat på hardcore så aktivt sen dess. Men deras nyare material hörs ju på favorithaket ibland och jag är verkligen inte den som klagar.

Nåväl, om vi går tillbaka i tiden lite. Inte för det egentligen behövs göras för december var ganska ointressant. Månaden började med pluggande till en tenta som var flyttad två veckor bak i tiden och som jag därmed helt oskyldigt missade. Detta resulterade i ett vankande av och an och så kom julen och jag med den. Nästan. Men nu har jag gått lite händelserna i förväg. Förskte styra upp den där vinterromansen något men det funka inte så bra. Har dock inte helt gett upp det där. Än är det inte förlorat. Dock kommer kanske andra kvinnor i vägen. Eller det har det uppenbarligen redan gjort men det var ju inget som var planerat. Men nu gick jag händelserna i förväg igen. Lite jobb har det dock blivit, vilket alltid är positivt. Speciellt när det inte är allt för krävande. Julen började ta fart och ingen har riktigt tid med att göra något förrän på juladá, som vi kallar juldagen här i smutsiga södern. En klassisk fylla som tog sin början hos min bror där sällskapet (jag inkluderat) underhölls av Nintendo Wii. Som vanligt resulterade detta i att jag hade träningsvärk i merparten av armarna och halva ryggen. Jag hävdar dock bestämnt att jag somnade i en konstig ställning någonstans jag inte sovit innan. Nog om det.

Nu väntar en dag till jobb och sedan bär det av till Prag. Första stoppet på min världsturné 2010. Där skall det drickas öl, vin, sprit, skumpa och allt annat som må ställas i min närhet. Detta tillsammans med studiekamrater ifrån alla hörn Europa har att erbjuda. Ifrån Östersund i norr till Sicilien i söder, Frankrike i väst till Grekland i öst. En salig blandning må man påstå. Något vi i alla fall lyckats med är att älska över gränser. Något en hel del as har alldeles för svårt för nu för tiden. Förutom Prag och senare Costa Rica som väntar i januari ligger 2010 helt öppet. Något som del oroar mig lite, men som jag inte riktgit försöker tänka på än.

Nu avslutar jag detta året här på denna blogg för att ta lite nya tag nästa år. Dock inget jag lovar. Det kan mycket väl bli att min kumpan trixar in 10 inlägg innan jag gör det. Han har trots allt ett äventyr framför sig med en del whiskey kanske. Gott nytt år era jävlajävlajävlajävlajävlar!

/P

Då är det bestämt att jag lämnar Sverige. Efter nyår bor jag i Dublin.
Ska bli äckligt skönt att lämna detta onda empatilösa samhälle. Detta är inte
mitt land längre. Denna hetsjakt på utslagna människor påminner om Tyskland under 1940-talet.

Jag lever ju lite av ett rockliv för tillfället. Dock utan att spela i något band bör tilläggas. Hur som helst hamnade jag och mitt sällskap på krogen igår och det höll på att gå åt helvete. Smockan låg i luften hela kvällen. Lyckligtvis lyckades jag hålla hyfsat låg profil tillsammans med en fruktansvärt söt brunett som inte var en dag över 19. Perfekt ålder med andra ord. Hon var precis så där lätt och lekfull som jag vill att mina damer ska vara. Här har jag kastat bort flera år på äldre kvinnor och sprungit runt i illusioner om att de äldre är bättre och mognare. Ack så fel jag har haft. Den senaste tidens "möten" med yngre damer har varit fullständigt fantastiska. Som en vis man i Göteborg en gång sa: "När jag var 18 ville jag ligga med tjejer som var 18. När jag var 30 ville jag ligga med tjejer som var 18. När jag var 40 ville jag ligga med tjejer som var 18. Nu är jag 50 och vill fortfarande ligga med tjejer som är 18". Livserfarenhet är att likställa med kunskap. Ibland i alla fall. Kom ihåg det era jävla jävlar!
/
Jonny

Då var intervjuerna avklarade och i dag rasslade ett konkret jobberbjudande in. Känns mycket bra måste jag medge. Känns till och med riktigt jävla bra. Dock avvaktar jag en stund med att svara för att vänta in ett eventuellt nästa erbjudande från ett annat land. Hur som helst lämnar jag Sverige efter nyår som det ser ut nu. Bort från denna kyla och ondska. Bort från alla själviska idioter. Alldeles för många i detta avlånga land bär på en människosyn som jag långtifrån accepterar. Ni kan dra åt helvete allihopa!

På senare tid har jag haft mycket kontakt med en söt blondin som besitter väldigt mycket talang. För en gång skull bor hon i samma stad som jag. Jag är jävligt trött på allt vad distans i relationer innebär. Om det blir något mer med henne har jag ingen aning om, men än så länge ser det lovande ut. Hon verkar vara jordnära och enkel och säger vad hon tycker. Inga falskspel och oärligheter här inte. Sådant har jag fått min beskärda del av. Ingen akademisk utbildning att skryta med heller vilket är skönt då många människor jag träffat på tror att de är bättre och smartare än de som inte har någon. Många i min bekantskapskrets är snickare eller mekaniker och de skulle pissa på över hälften av alla som jag har pluggat ihop med. Värst blir det av någon anledning ju högre upp man kommer i utbildningssystemet. För övrigt är hon piercad på tre (3!) ställen. Fucking love it! Jag tänder så jävla hårt på piercingar. Äntligen kan jag leva ut mina fantasier med piercade damer. Det var inte en dag för tidigt! Ni är guds gåva till männen!
Avslutningsvis ska jag introducera en sexlek för er vid namn indianen. Säg att du tar tjejen bakifrån och sedan utan förvarning lirkar du in den i a:t varpå hon skriker till, och då ska du klappa henne för munnen för att frambringa indianlätena. Jag vet att den var sjuk, men det är sådant tugg som försiggår i manliga omklädningsrum efter träningar.

Veckans grogg:
En Charlie Kimnell: 50 % vodka, 25 % rom och 25 % blåbärsshot.

På återseende era jävla jävlar!
/
Jonny

Nu återstår en sista intervju för jobbet jag vill ha utomlands. Den kommer att äga rum i morgon. Är med andra ord lika laddad som en sexualförbrytare som suttit inspärrad de senaste 7 åren.

Kan inte med ord uttrycka hur jävla lyckad lördagen blev. Vilken fest. Vilken dam. Vilken dam ja. Stöter för övrigt på massor med jävla löjliga annonser om grabbar som utnämnt sig själva till raggningsmästare. "Så här får du tjejer", som om det vore en jävla vetenskap. Inte konstigt att brudar spelar svåra om ni på förhand sätter dem på en jävla tron. Fy fan så löjligt det är. Era patetiska jävla kvacksalvare. Grabbar, jag kan komma med kostnadsfria råd. Det handlar inte om att stå och vara inställsamma och intressanta. Ni kommer ju ändå vissa ert rätta jag så fort det blir mer allvar med damen i fråga. Konsten är ju att vara sig själv och accepterar de inte det, ja då var hon ändå ingenting för dig. Eller vill ni att de ska köra med er, så lev vidare i er fantasivärld era missanpassade jävla pissluder. Okej, några snabba råd här. Bygg upp ett gott självförtroende. Hur du gör det skiter jag fullständigt i, men det syns när man är under isen och när man är glödhet. Var uppmärksam på blickar du får när du är ute. En blick betyder 999 av 1000 att det är något i luften. 1 gång av 1000 beror förmodligen på att du har brallorna hängande i knävecket. Lägg heller inte så jävla mycket vikt på ditt utseende. Du ser ändå ut som du gör. Svårt att ändra på. Pratar du med en dam, ställ mycket frågor. Då slipper du berätta om hur jävla pissigt ditt eget liv är. Men pladdrar hon på för mycket och är alldeles för egenkär kan du gott ta och skita i henne för då kommer allt kretsa kring henne framöver ändå.
Var även observant på samtalsämnen. Handlar allt som sagt om henne eller om väder, vind och skoinköp kan du också skita i det. Då kommer ni inte ha några djupare filosofiska samtal framöver. Och grabbar, var inte så jävla desperata. Det finns många damer där ute. Tro mig...
Ha det fint era jävla jävlar!
/
Jonnu

Jag kom hemsläntrande vid sjuhugget i morse efter att ha bestämt mig för att träffa en dam klockan 4 i natt. Vi var ute och promenerade några timmar för att till slut hamna i en lekpark. Vi kan väl säga som så att det var tur att insynen från de angränsande hyreshusen var begränsad. Denna lilla eskapad hjälpte väl inte direkt mot den förkylning som jag har. Was it worth it? Of course it was fucking worth it! Damen i fråga som var på besök över helgen var helt i min smak med piercingar i läpp och tunga. Nuff said!
Jag är i ett sådant äckligt jävla stim just nu!
Ha det gott era jävla jävlar!
/
Jonny

Tyvärr måste jag meddela att resan till Örebro har ställts in då min förkylning har förvärrats.
Istället försöker jag kurera mig idag för att hinna med en utgång i morgon. Möjligtvis i Örebro. Whiskeyn gav alltså inte det resultat jag önskade. Kanske får jag hälla i mig mer ikväll.

Kom att tänka på att man tappat kontakten med många gamla vänner och flickvänner. Folk som man haft jävligt skoj med som bara förändrat sig över en natt, och helt plötsligt är alla gamla fina minnen som bortblåsta. Folk som man har anförtrott sig till och vice versa. Jag har själv hållit låg profil, i synnerhet gällande gamla flickvänner. Främst för att jag inte vill riva upp alla sår som de orsakat. Sådana som ligger dolda under ytan. Tjejer tycks inte förstå sig på termen hjärtesorg. Det känns som ett så utpräglat manligt fenomen, för jag har då inte träffat någon kvinna som gått och deppat över en förlorad kärlek i samma utsträckning som killpolare har gjort. Jag snackade med en polare förra helgen som fortfarande, flera år efter sitt upprott från sin livskärlek, bär på en jävla tung börda. Detta trots att han har en ny partner sedan länge. Att förlora någon man älskar är som att sörja en bortgången vän förklarade han med tårar i ögonen. Jag kan bara hålla med. Det är samma sorts känsla. För mig tog det tre veckor att bli av med den känslan. För honom har det tagit betydligt längre tid. Nu är mina minnen med henne varken glada eller ledsna. De är helt enkelt väldigt neutrala. Dock är man väldigt försiktig med att ge sig in i något nytt då man inte vill uppleva samma smärta en gång till, men säkerligen kommer jag att trampa på fler minor då jag fortfarande bara är 25. Ju fler relationer man varit i ju mindre är chansen att man ger sig in i en ny. En del av mig önskar att jag vore helt känslolös. En människa med ett skal, ett hårt yttre. Som ruskar av sig ett uppbrott som en förkylning. Den andra sidan av mig vill bli påmind om den egna bräckligheten. Vill känna glädje och sorg. Vill påminnas om livets ytterligheter. Känner känslokalla människor glädje eller sorg?

Nog om filosoferandet. Nu över till något betydligt viktigare.
Min vän i Örebro har ansträngt sig å det yttersta för att samla ihop ett gäng 90:or och 91:or till morgondagen, och jag skulle känna mig riktigt pissig om jag svek honom. Jag ber därför till högre makter om en ruskig återhämtning. Damerna ska tydligen, enligt hans egen utsago, vara riktigt goa och mysiga och man ska tydligen bara vilja sitta tätt intill dem och lukta dem i håret. Varför känns hela scenariot som hämtat ur en Barbiereklam? Behöver jag påpeka att alla är blondiner? Att åldern är perfekt behöver vi inte orda särskilt mycket om. De yngre bär ofta på den lekfullhet och glädje som äldre damer har en avsaknad av. Att grabbar väljer yngre tjejer är för att vi är fruktansvärt trötta på alla spel som de äldre tycker om att spela. En normalt funtad kille springer inte efter en tjej en hel kväll, bjuder på shots, dansar för att sedan bli nobbad vid utsläppet. Känner man av de signalerna blir damerna dumpade ganska omgående för någon yngre med mer talang.

Nej, nu ska jag hälla upp mig en stadig groggjävel! På återseende era jävla jävlar!
/
Jonny

Dagens inlägg tillägnas Tessan - De flinkaste handleder jag någonsin upplevt.
God kväll! Sitter här med en pissig förkylning som jag försöker bli av med. Har tagit ett par öl och ett par glas whiskey och det känns faktiskt en aning bättre. Även om jag börjar bli smådragen. Hur som helst måste jag vara frisk i morgon då "Godfather - I am on a mission from God", går vidare mot Örebro. En gammal lumparpolare där uppe har lovat att ta med ett gäng med vackra damer i tjugoårsåldern. Vem är jag att neka honom? Jag har även ordnat ett telefonnummer till en dam där uppe, så helgen ser lovande ut ur den synvinkeln. En del damer tycks tro att jag spelar i ett band då jag nämner att jag är ute på turné. De kunde inte ha mer fel. Dock är jag en resande man. Jag lever ju trots allt ett turnéliv...

Mina två arbetsintervjuer är nu avklarade och jag har nu valt ut min favorit. Jag har fått positiv respons från hon som intervjuade mig så förhoppningsvis går detta vägen. Lönen är sådär men det är äventyret som lockar. Jag har även en vän på plats, vilket skulle underlätta något så fruktansvärt i min acklimatisering. Jag vill dock inte ta ut något i förskott då ingenting är klart till 100 %. Skulle dock vara trevligt att ge Svedala ett långfinger då jag inte längre finner någon stolthet över att bo i detta delade land.

Avslutningsvis rankar jag nedan Europas bästa fotbollsligor.
1. Engelska division 1. 2. Premier League. 3. Scottish Premier League. 4. Bundesliga. 5. Engelska division 2.
Bjuder som avslutning på en gammal goding signerad Ronnie Whelan från 1988: http://www.youtube.com/watch?v=0Sca7Zbsh_U&feature=related
Till nästa gång, era jävla jävlar!
/
Jonny

Då den andra grabben bakom denna blogg uppenbarligen har hijackat den har det blivit hög tid för mig att göra ett inlägg. För samtidigt som min vapenbroder spottar ut inlägg efter inlägg har jag gjort det i en mer visuell och analog konstform.

Jonny har uppenbarligen haft en uppenbarelse i sitt liv och det tackar vi gudarna för. Samtidigt som han funnit lycka fortsätter jag på samma nivå som innan. Sjunker in i slentrianlivet för senare en dag misshandla skitet ur det. Medan kumpanen min turnerar Sverige för liva upp sitt liv planerar jag planer för en världsturné. Prag över nyår och Costa Rica i slutet av januari är än så länge inplanerat. Förhoppningsvis om allt blir som planerat fortsätter turnén till Gran Canaria i februari för att där förtäras rom i bibliska proportioner under karnevalen. Som vi säger; Det ska göras. Man får väl ändå säga att lever ett gott liv. Samtidigt finns det en dananade idé om en vinterromans. För om det är något som för mig funkar i denna stad är det just vinterromanser. Sen att de inte alltid slår så väl ut. Eller de har ju aldrig gjort det. Sen får tiden utröna om det kommer ske denna gång.

Planerna för helgen är helt oplanerade dock. Lösa idéer finns. Som vanligt och rutinmässigt går de ut på att slå sig ner i en bar (den bästa i smutsiga södern) för att dricka öl/whiskey/tequila och njuta av den upptagna (tolkas som ni själv vill) kvinnliga bartendern som så lämpligt klär sig i svarta jeans, matchande converse krönt med ett nitbälte.

Kul helg på era jävla jävlar

/P

Sömnproblem

Dagens inlägg tillägnas Lina - Min bästa orala upplevelse någonsin.
Jag gick och lade mig vid 22:00 ungefär men vaknade nyss och hade förträffligt svårt att somna om. Förmodligen för att jag är förkyld. Eller för att jag hade en av världens mest erotiska fantasier om en gammal flamma vid namn Lina. Vi träffades aldrig så mycket jag och Lina, men jag tänker på henne med jämna mellanrum. Tyvärr blev det inget mellan oss mer än lite "mysigt umgänge" i en stugjävel nere på västkusten. Förmodligen för att det kom fram att hon hade pojkvän. Något hon inte reflekterade nämnvärt över ska tilläggas.

Jag är som mest aktiv om nätterna. Om det har att göra med att jag trivs i det dunkla låter jag vara osagt. Hur som helst uppskattar jag tystnaden som omger mig just nu. Öppnar jag fönstret är vindens mäktiga vinande runt husknuten det enda som hörs. Frosten ligger vit om hustaken och december har anlänt med vinter. Nya tider väntar. Förhoppningsvis utomlands. Idag hade jag min första jobbintervju för veckan och den klarade jag av galant. I morgon är det dags för min nästa. Förhoppningsvis försätter jag mig i en sits där jag lugnt och genomtänkt kan välja mellan de båda jobben. Båda ställena är lockande och förmodligen blir det en gammal klassisk slantsingling som avgör var jag hamnar.

I lördags var jag på årets första bortamatch i bandy. I hällregnet sjöng vi ut hemmapubliken fullständigt och betedde oss som vanligt som svin. En legend bland supportrarna lyckades bland annat med det fina konststycket att pissa rakt ut från läktarn ner mot den passerande gångbanan. Detta fantastiska tilltag uppskattades föga av hemmapubliken. Mitt lag vann matchen och planen stormades efter slutsignalen av jublande supportrar som ville gratulera sina hjältar. Vissa hade nog hoppats på vev mot hemmasidans supportrar men då dessa var livrädda var det aldrig snack om några knytnävsslagsmål. Dock har många av de gamla slagskämparna lugnat ner sig på senare år. Som en av de inbitna sade för inte allt för länge sen: "Du, jag har fan inte slagit någon på käften på snart ett år." "Jaha, det var ju bra jobbat", blev svaret av en närmast chockerad lyssnare.

Det var väl allt för i natt era jävla jävlar! Sköt om er!
/
Jonny

Känner att jag för tillfället är inne i ett sånt jävla stim. En sådan här glädje har jag inte känt på år och dar. Allt flyter på så jävla bra (säger han som för en vecka sen var ett jävla vrak). När medgångarna kommer blir man som en ny person. Jag har flyt med damer och jag har flyt med jobberbjudanden. I morgon väntar en intervju med ett företag utomlands och på torsdag väntar en ny intervju med ett annat företag i ett annat land. Spelar jag mina kort rätt är jag ifrån det här pisslandet på nolltid. Om jag kommer tillbaka? Nej, förmodligen inte. Jag lämnar ett land i spillror. Belgrad 1994 hade varit mer inbjudande.

Jag har tidigare varit smått skeptisk mot svenska damer men har under de senaste veckorna stött på ett gäng riktigt vettiga kjoltyg. Flera av dem besitter en sådan talang att jag blir mörkrädd. Tjejen från Halmstad får jag nog fortfarande ranka som den bästa. Snacka om en brud med energi. För att glädja den manliga skaran av läsare kan jag också nämna att hennes tuttar var formidabla och kurvorna var så fulländade att man hade kunnat lägga om en raksträcka med hjälp av henne. Lägg där till ett vackert leende och ett par förföriska ögon. En tiopoängare som en vän till mig sa. Hon får nog påhälsning innan året är slut. Frågan är var hon har varit i hela mitt liv. Finns möjligtvis en eller två som jag varit med som slår henne utseendemässigt, men de var å andra sidan dumma i huvudet och det var för flera år sedan.

I helgen drar lasset vidare mot Pennybridge, eller Örebro som staden heter i folkmun. Som vanligt är det väl tänkt att det blir ett par öl över en god bit mat och så vidare. Någon liten utgång eller två och möjligtvis någon dam eller två. Örebro är en stad som jag alltid fått bra med napp i förr om åren. Det brukar vara som att fiska med dynamit och damerna är väldigt fina i Närke. Framför allt i år!

Veckans grogg:
En Rolle Astorsson. 40 % Absolut vodka, 25 % rom, 25 % varm glögg och 10 % fruktsoda.
Sköt om er era jävla jävlar!
/
Jonny

Bakfylletankar...

Hallå hallå era jävla jävlar!
Söndagar brukar förknippas med bakfylla. Så även denna söndag. Igår söp jag mig för ovanlighetens skull kalas inne i en sporthall. Vem har sagt att idrott och alkohol inte hör ihop? Inte jag i alla fall. Kvällen fortlöpte med en god bit mat, några öl till och ett gäng med rom & cola. Succén var med andra ord ett faktum. Jag har också äntligen blivit på jävligt bra humör vilket också avspeglat sig i mitt självförtroende. Jag pratade och dansade (förlåt) med en del damer igår och fick dessutom numret av en mycket trevlig blondin som fick mig att skratta. Förutom att hon hade humor var hon också grymt jävla vass i sina ironiska utläggningar. Kan ni tänka er - En dam som behärskar ironi. När hände det senast? Hur som helst "raggade" jag upp henne vid en taxihållplats där jag inledde en konversation med henne. Jag tror skarpt på dessa vardagliga samtal som verkar så oskyldiga och inte förefaller vara av det utstuderade slaget. Kruxet är att få det att verka som om att man bara springer på dem av en ren slump. När man i själva verket är en stalker ända ut i fingerspetsarna.

En av den vackra blondinens kompisar passade även på att bekänna att hon en gång i tiden var kär i mig. Congratufuckinglations. Hade du sagt det för ett år sen hade jag kanske sluppit att slänga bort nästan ett år av mitt liv på ett förhållande som jag idag helt ångrar att jag gav mig in i. Men du behöver inte be om ursäkt. Jag borde väl ha listat ut att du ville ha mig. Män ska ju kunna läsa kvinnors tankar. My bad. Men din tur kommer sen också ska du se. En annan grej jag kom att tänka på från gårdagen inträffade i en rökruta utanför nöjesstället. Där stod en ensam kvinna och rökte. Hon gav intrycket av att vara nere. Jag gick därför fram och frågade hur det stod till. Hon satte omedelbart upp garden och undrade vad det var för tafatt raggningsförsök jag hade kommit med. Jag berättade att jag faktiskt inte var intresserad av varken henne eller hennes vertikala leende. Jag undrade bara varför hon stod där ensam och såg nere ut. Det är tacken man får som medmänniska. Bara för att hon är lesbisk och inte får knulla behöver ju inte det gå ut över mig...

Jag och min wingman försökte i alla fall styra upp en efterfest men då varenda jävel var trött och svårflörtad igår slutade det med att han och jag satt och drack av en 10-årig whiskey långt in på småtimmarna. Vi filosoferade om livet i allmänhet och kvinnor i synnerhet. Hade man inte vetat bättre hade det för en utomstående sett ut som en bögträff. Något det alltså inte var. Jag vandrade sedan ensam hem genom den tjocka morgondimman med ett stort leende på läpparna. Det leendet var din förtjänst, Emelie.

På återseende era jävla jävlar!
/
Jonny

Ett stort tack och allmän ilska

Det är märkligt det där med att man försöker hålla vissa tankar och känslor för sig själv. Från tre av varandra helt oberoende personer har jag den senaste veckan fått höra att jag ser jävligt knäckt och nere ut. Med andra ord är jag helt värdelös på att upprätthålla en fasad. Jag är dock på bättringsvägen och har fantastiska vänner som står ut och orkar lyssna på mitt tjat. Ni vet vilka ni är. Jag glömmer inte. Ensam är sällan stark. Det är jag den förste att erkänna. Ni har ställt upp för mig och jag kommer självfallet alltid att ställa upp för er. Förtrycker man känslorna kommer de vid ett senare tillfälle att komma tillbaka som en sådan jävla smäll att man önskat att man varit med om en ordentlig gruppmisshandel.

Jag vet att jag under den senaste tiden tappat lite av den aggressiva tonen som ska vara kännetecknande för denna blogg. Jag lovar att bättra mig. Ser att julhandeln kommer slå rekord i år igen. Grattis era patetiska jävlar som ska springa runt och köpa lycka för pengar. Ni kan väl gå och belåna era jävla hus och reparera frånvaron till era barn med ett nytt Playstation också. Eller varför inte ta ett SMS-lån för att sedan sitta och lipa ut i Debatt om hur jävla synd det är om er. Era penningkåta giriga jävla fittnyllen. Ser också att Baren-Meral bråkat med Robinson-Christian. Jag blir så exalterad att jag inte vet vems sida jag ska ställa mig på. Det är ju så jävla jobbigt för er att svältande barn till och med mår oförtjänt bra i jämförelse. Ni är ena jävla misslyckade människor som efter att ha synts i teve tar er själva på så stort allvar att ni tror att någon stackars jävel där ute faktiskt bryr sig om er. Ni kan fara åt helvete båda två. Tillsammans med alla andra iqbefriade jävlar i Paradise Hotel och allt vad fan det heter. Det mest patetiska måste nog ändå vara de där jävla soporna som tar hjälp av sina mödrar för att välja ut en ny kvinna. Hur jävla manligt är det på en skala? Det om något måste ju vara kuklöshet. Har ni någonsin gjort ett eget val i livet eller är ni lika obegåvade och fitträdda som ni ger sken av? Hur som helst: FUCK OFF YOU FUCKING WANKERS!
Sköt om er era jävlar jävlar.
/
Jonny

I skrivande stund har jag ena benet i utlandet. Min raid förra veckan med jobbsökande utomlands tycks ha gett resultat. Om allt går som planerat med de avslutande intervjuerna hamnar jag efter nyår i Dublin. Det känns jävligt skönt. Min nuvarande tillvaro är inte av det lyckligare slaget, även om vissa dagar ger fler ljusglimtar än andra. Som när Natalie hör av sig. En varm känsla sprider sig genom kroppen. Likaså när Anna har något att säga. Två kärleksfulla människor med hjärtat på rätt plats.

Dagens inlägg ska dock handla om Irland. Följande text skulle kanske gå att klämma in i en resehandbok. Eller inte. Som 17åring var jag över på den gröna ön och platser som Dublin och Galway besöktes. I Dublin drack jag min första öl någonsin med farsan. Inte den första ölen ska dock påpekas. Glädjen i hans ögon gick inte att ta miste på. Jag erinnrar mig om att barerna som besöktes var av typiskt brittiskt stuk. Stora träpaneler, tandlösa bartenders jobbande i en hetsig miljö, och där inrökta små bås upptogs av råbarkade lastbilschaffisar som diskuterade helgens slagsmål över en iskall eller två. Det är min typ av stad. En stad grundad av vikingar. Det är en stökig storstad med en hel del gängrelaterad brottslighet. Vill man få till ett vev lär det med andra ord inte bli några större problem. Jag vet inte hur många av er hundratusentals läsare som tittar på Family Guy, men där förmedlas förbannat jävla roliga parodier om irländare som ett supande folk. Bland annat är flygplatsernas landningsbanor fulla med spritflaskor och det enda som invånarna på den gröna ön gör är just att supa.

Över Dublin reser sig en jättelik cistern med Guiness logotype. Ett vakande öga som ser till att folk inte går runt nyktra under allt för långa tidsperioder. Eller som gamle Frank Sinatra hade uttryckt det:
"I feel sorry for people who don't drink. When they wake up in the morning, that's as good as they're going to feel all day."
På ön finns ytterligare en stad av intresse. Den heter Galway och är en av Europas snabbast växande städer. Galway ligger på västsidan av ön och inhyser stora byggnader prydda med loggor från de flesta av de större mobiltelefon- och datatillverkningsjättarna. Det är en mysig stad med flera fina pubstråk och en väldigt mysig hamn om jag inte missminner mig. I staden finns även en fruktansvärt härlig park vid namn Kennedy Park (uppkallad efter John F efter ett besök för många år sedan) där man kan avnjuta en kall eller två. Klimatet ute på öjäveln ligger annars helt i linje med mina preferenser. Temperaturen går sällan ner under 6 grader och somrarna är inte så där ondskefullt varma som de kan vara här i Sverige.

Idag är det för övrigt fyra år sedan den store folkhjälten George Best kastade in handduken. Mannen som söp sönder två levrar och fick en flygplats uppkallad efter sig. Den dagen man får en flygplats uppkallad efter sig vet man om att man har åstadkommit något stort. Dagens inlägg avslutas med ett gammalt klassiskt citat från den nordirländske nationalklenoden: "1969 lade jag av med både sprit och sex. Det var de värsta 20 minuterna i mitt liv."
Ta hand om er era jävla jävlar!
/
Jonny

Egocentrism

Jag är så jävla trött på alla egocentrerade jävlar. Några få verkar fortfarande veta vad det handlar om, däribland mina kumpaner från Kristianstad och Linköping. Många är så jävla uppe i sina karriärer att de helt och hållet glömmer bort det som betyder något. Människor. Kärlek. Vissa skiter till och med i att höra av sig eftersom de har huvudena så högt uppe i sina egna rövar. Vissa bryr sig av omtanke. Andra bryr sig av ren artighet. De sistnämnda är av den mer opålitliga sorten. De som vägrar att ge utlopp för sina känslor. De som inte vet vad det innebär att tycka om någon annan. Måhända att de är intresserade av människor men de känner ingen kärlek eller empati för någon annan. Det är de som uppskattar att vara omtyckta men som aldrig ger något tillbaka. När verkligheten förefaller vara för abstrakt för dem konkretiserar och förenklar de istället sin tillvaro genom att fly undan allt som är av obehag. De nyttjar en försvarsmekanism som vittnar om en trasig livshistoria. Man vill hjälpa dem men får aldrig något tillbaka. Med andra ord är det inga människor du vill ha vid din sida om det börjar blåsa hårt. Ofta är de lyckliga i sin egen dumhet och ytlighet. De sårar andra människor utan att ens reflektera över det. De känner som sagt ingen empati utan kör över människor. Människor med känslor som kanske blir skadade för livet. Men de egocentrerade kör vidare som om inget hade hänt. Ingen ånger. Ingen skam. På jakt efter någon ny att manipulera och köra över.

Jag vill inte längre bo kvar i det här landet. Det är inte mitt land längre. Den kyla och ondska som svept in över Sverige är inte något jag kan identifiera mig med. Svaga människor som mår extremt dåligt där ute förvägras rätten till en dräglig vardag med frihet. Jag avskyr vad det här landet har blivit. Dessa extrema jävla klassklyftor som tär än mer på de redan utsatta. Jag träffar sådana människor dagligen utanför min port. De har dock ingen kraft eller energi att klaga eftersom de vet att det inte spelar någon roll. Det kanske har blivit dags att bryta sig loss. Jag tror inte att jag känner någon lycka i detta samhälle. Dessa orättvisor. All jävla ondska som finns där ute. Jag vill inte leva karriärslivet som innebär att man är avundsjuk på sin jobbarkompis för att han fått mer i lön än jag. Ett karriärsliv som innebär att jag ska lägga mina pengar på materiella ting för att imponera på och glädja någon annan. Jag blir ändå inte lycklig av materiella ting. Iklädd dyra kläder för att gå in i en roll som någon man ändå inte är. Eller någonsin kommer att bli. Jag finner lycka i mina möten med människor. Människor som har en intressant livshistoria att berätta. I want to break free...
/
Jonny

Jag blickar framåt

Sådär ja, nu har jag pratat ut med henne och även om vi ser på saker och ting olika är det hela nu utagerat och jag kan äntligen gå vidare istället för att fortsätta grubbla. Man ska inte grubbla över någon som inte grubblar över en själv som en god vän till mig påpekade. Jag har varit ett jävla vrak i två veckor medan hon mår alla tiders. Med andra ord är jag så förbannad på mig själv att jag inte har lyckats släppa det. Jag har varit en sån idiot. Men att vara känslokall är å andra sidan inte min melodi. Någonstans måste man rensa ut känslorna och gör man det inte nu kommer det som en käftsmäll i ett senare skede. Nu är dock Godfather på allvar tillbaka på benen och har för avsikt att gå vidare och glömma det som har varit. Egentligen kan det nog vara så att jag så smått börjat att gå vidare, även om jag kanske har haft svårt att inse det. Jag har ju ändå träffat två andra tjejer, varav den ena i Halmstad kanske ska få lite mer uppmärksamhet. Hon kanske ändå är intressant men jag var nog alldeles för borta i mina egna tankar för att inse det senast. Dessutom är hon söt med ett vackert leende och ett par sällsynt vackra ögon. Det faktum att jag vill umgås mer med henne säger mig ändå att det kan vara något i luften.

Från och med nu lovar jag er att inte bli sentimental och börja skriva om en massa kärleksdravel. Såvida det inte rör sig om nya kvinnliga bekantskaper vill säga. Men det som har varit är nu till fullo utagerat! Blickar vi mot sportens värld ser vi att Tottenham tvålade dit Wigan med 9-1 igår. 9 fucking 1! Erik Edman, vänsterback i Wigan, hade förmodligen sin sämsta dag på jobbet någonsin. Skönt att du har hjärtat kvar i Spurs din jävel! Ett annat anmärkningsvärt resultat går att finna i bandyns elitserie där det forna storlaget från 70-talet, Katrineholm, blev fullständigt nerpissat av Sandviken. 22-2 tror jag att det slutade till slut. Man får hoppas att Katrineholmsgrabbarna duschade ordentligt efteråt så att de blev av med pisslukten. Någonstans har man ju trott att serier på elitnivå blivit jämnare med åren, men vi kanske har nått en topp som nu passerats.

Själv är jag fortfarande bakfull efter helgen som varit. Det var sannerligen ingen picknick i parken. Helgen dessförinnan ska vi inte ens prata om. Jag har vänt mig mot min destruktiva sida och tagit hjälp av flaskornas demoner under senare tid. Något jag har för avsikt att fortsätta med...
/
Jonny

Medans min kamrat är ute på sin turné runt om Svea rike tog jag mig ut på en egen miniturné till Malmö och Lund. Så här sitter jag nu på ett kafé i Malmö och väntar på ett av många tåg jag kan ta hem. Ibland är det fint med valmöjligheter. Ingen stress. Men valmöjligheter kan lätt kväva mig. Slutar med att jag leder mig själv in i rutiner sen håller mig till dem. Så jag vet var jag har mig själv. Så är det när man lätt förvirrar sig själv. Likt min kollega är jag nog ingen singelmänniska. Men det är lite motsägelsefullt för mig. För jag har inte haft ett förhållande värt namnet de senaste åren. Jag har lärt mig själv trivas ensam. Men ju mer jag har gjort det har längtan efter någon vuxit.

Var på konsert i Lund igår vilket var ett bra tag sen sist. Tidigare i mitt liv åkte jag på konsert i Lund eller Malmö varannan månad mer eller mindre. Mejeriet i Lund har inte förändrats något nämnvärt sen man var där sist för 4-5 år sedan. Ett besök där var som att besöka sig själv i sina ungdomligare år. Skillanden var bara en sak. Mina vänner sen den tiden var inte med mig denna gången. Flög helt solo. Inte första konserten jag gör det, men de tidigare gångerna jag gjort det har varit på någonsorts festival och det är inte riktigt samma sak. Någonstans sker ändå festandet i slutändan men någon. Igår saknade jag faktiskt en sak. Ja, eller två. Någon som man kunde bevittna konserten med, och min kamera jag glömde i min väns lägenhet i Malmö (som jag så snällt fick låna för en övernattning iställt för att spontant bege sig till Hilton Hotel vid Kastrups Flygplats, men det är en annan historia). Men jag trivdes ändå. Artisterna som uppträdde gjorde entrépriset värt varenda krona om inte mer. Jag listade samtidigt varför jag brukade åka på konserter så ofta förr i tiden. Bättre underhållning och helt annan sorts människor som kanske i och för sig bara verkar mer spännande än de på nattklubben hemmavid. Så varför betala 100 pix i entré på diskoteket i ens hemstad när man kan ta ett tåg (som visserligen kostar 150 riksdaler tur och retur) och sen besöka en konsert som kostar 200 kronor men i slutändan njuta 7 dubbelt? Det är väl där min svaghet ligger. Mitt rutinskapande gör att jag inte kan sitt hemma varje helg och spara mig tre veckor varje månad för åka på konsert den fjärde helgen. Dags att bryta rutiner. Slå sig fri ifrån sig själv. Resa sig som en fenix och börja om. Det är det jag nog behöver i dessa dagar. För även om jag kan njuta i mina rutiner helt ensam blir jag rastlös i det långa loppet. Jag vill röra mig. Längre härifrån och hela tiden till andra platser. Helst någonstans jag kan finna mitt hjärta. För även om jag tycker om min hemstad är det inte i den jag blir någon profet. Andra lyckas bra med det och trivs som fisken i havet men jag gör inte det. Så må Sankt Kristoffer skydda oss under våra resor och i vårt sökande, mig och min bloggande kumpan. Tills Nästa gång era jävla jävlar, njut av en julmust, som vanligt, gärna med lite rom. Och tro inte på dom, dom som inte kan ljuga ärligt.

/P

Då har min kumpan tjajtat på mig den senaste månaden att jag skall göra ett inlägg här på denna blogg. Denna blogg som är lika sjuklig som svininfluensan. Det har han nog rätt i. Till mitt försvar har jag att mitt liv har varit sjukligt innehållslöst, det vill säga jag har pluggat till en efterhängsen tenta och när jag inte har gjort det har jag fikat och läst aftonblaskan. Med andra ord har ingen ny information fastnat inuti mitt huvud då båda aktiviteterna är fullkomligt fördummande.

Något som jag dock uppmärksammade i tidningen för ett tag sedan (kanske två månader sedan) var att de gick ut med en efterlysning. Kanske inte så ovanligt. Snubben de efterlyste var nån jävla jävel ifrån någon stad i södra Norrland (om jag inte minns fel) som tyckte om att åka buss på helgnätter, för sen följa efter någon oskylig tös för att sedan göra saker med/mot henne som inte hon ville. Så långt positivt, jag menar ett sånt jävla as ska ju skaka galler. Blaskan efterlyste denne jävel med ett foto ifrån en övervakningskamera ifrån en buss. Som antagligen var den senaste platsen han hade blivit sedd i allmänheten, kan man ju tänka sig. Man blev uppmanad, om man hade några upplysningar, att ringa 112 och be om att prata med polisen i den staden dådet(/en?) hade skett. Nu till problemet; hans ansikte på bilden var täckt med en stor fet svart kvadrat. Som dessutom var inringad av en röd cirkel. Jag kan väl förstå att blaskan kanske skulle ha begått något sorts pressetiskt brott om de publicerat hans ansikte. Men jag tvivlade i alla fall att någon hade sett någon snubbe på stan med en svart kvadrat som ansikte, som dessutom hade en röd gloria svävande över sig, just den kvällen. Jag hade inte heller höga förhoppningar att någon helt plötsligt springa på det aset på stan för sedan på stört ringa in till larmcentralen. Men till min förvåning skrev blaskan någon vecka efter om att denna snubbe helt sonika blivit arresterad. Sedan dess har jag mest väntat på att blaskan skall skriva att det kanske var så att de kanske gripit helt fel människa. Att den gripne var egentligen bara en sotare med ett rött pannband som mitt under pågående sotning kommit på att han parkerat firmabilen lite för snett för att parkeringsvakterna skulle kunna tycka att det var acceptabelt.

Så här i hösttider kan det vara bra att värma sig med groggar mer än vanligt. Därför tycker jag att min kumpans groggtips är helt jävla lysande. Men efter som det bara blir kallare och mörkare i detta land så kan jag dock tipsa om att en "Jensa Stilton" funkar lika bra utan Pepsi.

Ha en kul vecka era jävla jävlar!

/P

Traditioner och fredspris

Hallå igen era jävla jävlar! Idag har jag för avsikt att bland annat avhandla svenska traditioner och hur samhället har genomgått en, i mina ögon, skrämmande utveckling. Inte sällan får vi höra hur mångkulturella inslag hotar att påverka traditioner som påsk, midsommar, nationaldagen (?), alla helgona, jul och så vidare. Just för att minoriteter som idag vuxit sig starkare inte ska känna sig utanför, tonas ibland sådana högtider ner. På vissa skolor får vi inte ens sjunga den svenska nationalsången längre. Sådana löjliga beslut får ju i stället effekten att broar mellan vi och dom raseras och spär på just vi-och-dom känslan. Så vår rädsla för att försätta folk i utanförskap försätter folk i utanförskap. Nej, nu ska vi inte vara så jävla djupa här. Jag kom igår kväll att tänka på hur svenska namn försvinner och hur vissa namn är kopplade till en viss generation människor. Gamla fina anständiga namn som Gösta, Folke, Örjan och Göte har ersatts av nya flummiga tv-spelsinspirerade namn som Nemo, Milo, Kevin och Sandy. Gjorde för övrigt en slagning i ett folkbokföringsregister nyligen och såg till mina fasa hur jävla få av dagens unga födda 1993 som heter Folke. Tilläggas bör att Folke då väldigt ofta var deras andranamn. Så dagens mångkulturella strömningar i samhället kanske kan härledas till oss själva som låter oss påverkas alldeles för mycket av de trender som genomsyrar vårt samhälle. Ibland kanske det inte är så jävla fel och hälla upp en groggjävel och vara sig själv för en stund.

Nästa ämne: Obama fick Nobels Fredpris. Hur nu det gick till kan man ju fråga de jävla dumma norrmännen som tycks ge skäl för våra raljerande historier om dem. Obama har mig veterligen inte åstadkommit NÅGONTING under de 8 månader eller vad fan det är, som han har suttit vid makten. Han har måhända inlett lovande relationer till en del tvivelaktiga nationer. Men han har fortfarande inte gjort ett jävla dugg. Dessutom är USA i KRIG. Hur fan kan man ge en krigsförande överbefälhavare ett fredspris? Det måste ju gå emot all logik som finns. Det bara skriker populism om denna pissutmärkelse som pissar alla som verkligen GÖR något för freden rakt i ansiktet. En golden shower, om och om igen bara. Obama är väldigt retoriskt begåvad samtidigt som han är karismatisk utöver det normala. Det var Hitler också. Fick han något fredspris?

Ha en fortsatt trevlig dag era jävla jävlar!
/
Jonny

Bandy, Eu och groggtipset

Med oktobers intåg kom också hösten. Snart är det dock november. November innebär vinter. Vinter innebär bandy. Bandy är till skillnad från hockey en riktig vintersport, dock håller även denna nobla sysselsättning på att kommersialiseras med hjälp av inomhushallar och sådant trams. Hockey ska för övrigt ständigt framstå som så jävla manligt och tufft. Är det därför spelarna, till skillnad från bandyspelare, måste använda så satans mycket skydd? Enorma tandskydd, stora varma plockhandskar och sköna plexiglas som tar emot en när man åker på en propp. Flyttar vi fokus till bandy ser vi sällan sådant trams. Se bara den gamle världsmålvakten Micke Forsell som är stelopererad i varenda jävla finger. Det är manligt! Eller den gamle Villalegendaren "Fiskarn" Johansson som tog av sig målvaktshandskarna för att psyka straffskyttarna. Det är manligt! Åker man på en tackling i bandy i sargområdena, ja då flyger man också över sargen. Ofta ut på asfalten. Det är också jävligt manligt! Tacka vet jag när ishockey spelades på uterinkar och utan hjälmar. Då fann man i alla fall en uns av manlighet.

I övrigt ser vi att Lissabonfördraget röstades igenom på Irland. Ett år efter att irländarna röstade nej. Demokrati all the way eller vad säger man? Vi fick inte ens chans att säga vårt i denna fråga då en mängd oinsatta fittnyllen tog det ansvaret åt oss. Nu kommer storebror EU få ett sådant enormt inflytande över oss att vi lika gärna kan emigrera till Norge. Dessutom har de stora elefanterna ute i Europa en egen agenda och tro inte för en sekund att vi har något att säga till om då. Men våra svenska ledare (både Reinfeldt och Sahlin har uttryckt sitt stöd) vill säkerligen mingla runt med politikereliten och framstå som viktiga. Sådan är känslan i alla fall.

Tycker för övrigt att det är jävligt illa att man inte får svar när man kommer med konstruktiv kritik till riksdagsledamöter. Det borde ligga i deras intresse att debattera med väljarna där ute. Jag väntar fortfarande på svar din lille fegis!

Dagens groggtips: "Jensa Stilton" - 40 % Vodka, 10 % Tullamore Dew, 20 % Pepsi, 20 % Varm glögg, 10 % Arboga 10, 2. Resterande del av Arbogan dricks självfallet upp. Kanske borde poängtera att groggarna hälls upp och blandas i ORDENTLIGA dricksglas.
Trevlig vecka era jävla jävlar!
/
Jonny

Att bli tappad...

Ni som läste vårt första inlägg är medvetna om att vi som ligger bakom denna blogg hatar bloggare, (och ja, vi hatar oss själva också). Nu har tiden kommit till att spy galla på vad som kan vara Sveriges mest meningslösa blogg, (med undantag vår egen). Ett e-brev trillade in här i veckan ifrån en kär gammal vän som uppmanade en att titta på två youtube-klipp. Det var så kallade videobloggar. Det verkar som tidens melodi är att man skall säga så lite så möjligt genom att ödsla så lite energi så möjligt. Därav det förbannade jävla twitter-fenomenet, but that’s beside the point. Nu kan man ju dock undra hur man kan lyckas att spela in ett litet video-klipp för sen lägga upp det på youtube för att i slutändan inte lyckats ha sagt ett enda vettigt ord. Att så mycket energi resulterar i ett så stort INGENTING är för mig inte logiskt. För jag vet inte hur mycket allvar som ligger i det hela ifrån början. Jag vet inte om jag skall bli rädd eller fascinerad. Men någonstans resulterar det i ett nöje antar jag. Att jag fördummar mig själv ibland genom att dricka alkohol i bibliska proportioner är en sak, men att jag finner mig själv tittandes i ren fascination på ett klipp, av det slag min vän skickade till mig, är för mig också helt utan logik. Men trots allt är jag själv jävligt ologisk. För när jag tittade på det kom det en brinnande känsla över mig som gjorde att jag ville trotsa alla moraliska regler som finns att man inte får slå en inte fullt vuxen tösabit. Den känslan skrämde mig något så fruktansvärt. Människor jag normalt känner för att slå på käften har trots allt (ofta) gjort så mycket mer än att bara öppna käften. Jag försöker ju trots allt vara en tolerant person.

Som ni kära jävla läsare kanske vet, även om ni inte håller med mig/oss i våra åsikter, så är det något fel med världen. Jag kan kanske inte direkt peka på något specifikt. Men jag tror vi måste börja någonstans. Jag vet att det är fullt att peka finger mot någon. Men om någon frågar mig vad som behöver ändras för att den här världen skall överleva så kommer jag bland annat peka på denna skapelse. För någonstans tycker jag synd om henne. Jag vet inte vad hennes föräldrar anser om det hela och vad de försökt göra åt saken. Men något står inte rätt till. Fundera i helgen över ett par stadiga hur detta kunde hända; http://www.youtube.com/watch?v=lsACbJMWm94

Tills nästa gång. Ha det fint era jävla jävlar.

/P

Det har blivit dags att rikta skarp kritik mot journalistdrevet i allmänhet och fotbollskommentatorer i synnerhet. Läste härom veckan en krönika av självaste Anrell där han på fullt allvar påstår att golf är en demokratisk "sport". Är det därför små gatubarn i Nairobi spelar i världseliten? Är det därför Momo Bobo från Tchad går sida vid sida bredvid gosegunstlingen Tiger Woods? Nej, det är en hobby för lata människor med en extramage på 25 kilo. Det har det alltid varit. Inget snack om saken. Det finns väl knappt någon sportklassad sysselsättning där man kan vara så jävla otränad för att gå långt. Att man sedan kan spela på topp när man är 50 är ju bara äckligt. Titta istället på friidrotten , där gatubarnen har tagit sig upp och charmat en hel värld. Eller varför inte blicka vidare mot fotbollen där de små ghettograbbarna från Sao Paulo eller Rio helt plötsligt har sin hemvist på Camp Nou eller Emirates.

Anledningen till dagens blogginlägg är dock egentligen något helt annat. Jag satt igår kväll och tittade på matchen mellan Barcelona och Bilbao på tv4 sport. Att det råder Zlatanhysteri är väl knappast något som många undgått att märka. Jag blir dock jävligt förbannad över kommentatorer som ständigt ska sitta och berömma varenda liten jävla rörelse som Zladde gör. Igår lyckades han med en enkel bredsidspassning på 3 meter varpå kommentatorn öser beröm över killen i fem minuter. Jag är ganska säker på att grabbar som Glenn Hysén och Stefan Schwarz också lyckades med sådana formidabla konstnummer, men inte fan satt respektabla människor som Christer Ulfbåge och Arne Hegerfors och attackrunkade till det. Och var man än vänder sig på webben ska svenskar påtala för alla utomnordiska människor att Zlatan är svensk. Alla ska plötsligt känna stolthet över killens ursprung, vilket i sig är ett ganska intrikat dilemma. Han är först och främst inte någon arier och han kommer från Rosengård, som idag blir kraftigt nerskrivet i medier vilket ger den svenska soffrasisten vatten på sin kvarn. Men så fort han gör något med en fotboll, då passar det fan att tycka om honom. Har fått nog av alla infantila jävlar som ser mångfalden som roten till allt ont. Ibland glömmer de bort att svenskar också begår brott.

Snart drar elitserien i ishockey igång. Jag vill dock påminna er om att det är AUGUSTI FÖR I HELVETE! Vad fan hände med det Sverige jag växte upp i? Avslutar med dagens groggtips: En Sonny Käntnér - bestående av 50 % whiskey, 25 % sherry och 25 % Loranga. Ta hand om er era jävla jävlar!

Dags att skämmas

Efter att alltför långt uppehåll ifrån min sida tar jag nu tjur jäveln i helveteshornen och skriver ett par rader. Det var ju ett tag sedan det hände. Senaste gången jag gjorde det hade bloggen en svart aura kring sig. Inget negativt i det. Tvärtom. För up front there ought to be a blog in black... Men sen dess har denna blog helt plötsligt fått ett blåaktigt utseende. Hur fan det hände har jag fan ingen aning om. Jag sneglar på min kollega i kriminalitet. (Ta't lungt, det är en figur av ett talesätt).

Jag fick en lite skrämmande fråga i mitt arbete igår via telefon. Den lydde som följer; "Hur kommer jag i kontakt med de andliga grupperna som bor i skogen i Skåne?". Tyvärr så är ju det lite av ett krav att jag ska bemöta kunder på ett trevligt sätt i mitt arbete. Men eftersom detta samtal trillade in så in i helvetes olägligt när den kommunala fikapausen klockan 15 hade tagit sin början var jag inte så jävla sugen på att var just trevlig. Jag var mer sugen på min kopp kaffe som jag var i akut behov av. Min första tanke, efter att jag låtit människan förklara sig vad för sorts grupper som egentligen rörde sig om, var om inte vederbörande kunde prova och meditera i ett par år i en grotta inte långt ifrån varken skogen eller staden jag arbeter i. Då kanske de andliga grupperna skulle finna vederbörande människa och be denna dra åt helvete. Men så trevligt skulle det inte bli. Efter det ämnet om de andliga grupperna var avklarat, så ställer personen en sista fråga. "Hur kan jag då komma i kontakt med en thailandisk (ja, så blev det sagt) som bor i Marieholm som bara pratar engelska?". Ingen mer information fick jag att tillgå. Och hur fan skall jag kunna svara på det, din jävla jävel? Jag lät bli att ens försöka. Mitt kaffe höll på att kalla OCH kallna. Som kommunalarbetare skall man väl ändå åtminstone få unna sig en kopp kaffe på eftermiddagen? Förutom när lönen kommer så är den enda lilla lycka man får den som serveras i en kopp två till tre gånger dagligen.

Nu ska jag bege mig till en bar i smutsiga södern, för att njuta av en irlandisk whisky och förhoppningsvis bevitta en härligt vev. God natt och adjö era jävla jävlar!

/P

Då kör vi igen

Hallå hallå era jävla jävlar.

Efter ett kortare sommaruppehåll kör bloggen igång på allvar igen. 3:e augusti och vädret påminner om 3:e november. Inte mig emot i och för sig. Vissa har dock sådana jävla förväntningar på sommaren som helst ska komma med en två månaders intensiv hetta. Soligt ska det vara också. I´ve got news for you. Vi bor i Sverige för helvete era jävla idioter!

Det är dagar som dessa som de slitna miljonprogrammen visar sin rätta sida. Ruffiga höghus står närmast majestätiskt kvar och bevittnar trasiga själar som vandrar förbi, fångade i den egna vardagsslentrianen. Det är som om en orkan laddad med ångest sveper förbi och plockar med alla som står i dess väg. Det är en märklig känsla. Ni som växt upp bland höghusen vet vad jag talar om. Jag trivs alldeles förträffligt med andra ord.

Nu över till något betydligt viktigare. Nämligen fotboll. I England spelar nu lag som Stoke, Hull, Wolverhampton och Burnley i högsta ligan, Premier League. Kan bara Nottingham och Preston också gå upp är jag mer än nöjd. I Sverige leder åter Kalmar FF allsvenskan, vilket är både skoj och jävligt oroande. Ett lag med knappa resurser och träbaracker pissar ner storstadslagen som investerar i dyra spelare och påkostade organisationsuppsättningar. Lite charmigt måste jag ändå medge att det är med KFF som jag förknippar som lillebror som står fast i folkidrotten med körv och bingolotter. Och Rasmus Elm är ju en bollbegåvning utan dess like. Hade jag haft en syster hade han fått ligga med henne...

Kan för övrigt rapportera om en kanonsommar med en hel del utflykter kombinerat med kalasfyllor och en smula porrsurf. Precis som det ska vara med andra ord. I en stad där uppsägningarna duggar tätt är dock stämningen allt annat än gemytlig för tillfället. Flaskslagsmålen har avlöst varandra och veven duggar tätt. Halv tre-underhållningen är svår att toppa med andra ord. Porren är sig dock lik och fortfarande lika underhållande. Man undrar ju när de ska få slut på alla nischer som poppat upp ordentligt de senaste 5-10 åren. En trippel anal kanske är nästa steg. Tveksamt om någon är sugen på den dock. Utflyktsmässigt kan undertecknad rapportera om en ruggigt rolig resa till Riga härom veckan. Fy fan vilket kanonställe. Och nej, det var inte fullt med horor på gatorna. Avslappnade människor som skötte sitt, och inget jävla påfluget försäljarsnack som man blivit van vid hemma i Svedala. Att balterna vänligt inställt sig i ledet för att undgå avrättning under Sovjettiden var något man såg spår av än idag. De var vana vid underkastelse de små bleka människorna. Maktgalna snutar körde in med stora bussar i promenadstråken samtidigt som deras kolleger spatserade runt med batonger och "väckte" sovande människor i parkerna. Tro´t eller ej, men det var förbjudet att beträda parkens grönytor då man tydligen var av uppfattningen att de förmultnade bänkarna gott och väl dög att sitta på.
Det var allt för idag era jävla jävlar! På återseende.

Jajaja

Dags att skriva någon rad eller två igen. Det har vart mycket på sistone...
Återigen har man fått bekräftat för sig att mediernas främsta uppgift är
att lura i folk hur farligt allt är. Förmodligen är all jävla kvällspress i
maskopi med näringslivet för att vi ska köpa gasmasker, munskydd, solskyddskrämer etc. De köper ju trots allt upp reklamplatser så lite avkastning bör väl de jävla pisshuvudena få. Det är dessutom farligt att ta med sina barn på fotboll för huliganer ger sig minsann på barnfamiljer. De kanske rent av är ute efter dem. Att ge sig på små försvarslösa åttaåringar står tydligen på flera av firmornas agendor. Så återigen höjs röster för att det daltas med passionerade supportrar. Inget konstigt med det, då infantila småbarnspappor drar till med vad som helst i sina försök att måla upp en fiktiv hotbild. Summa summarum; Polisen ska få större befogenhet att puckla på fotbollssupportrar. Dessutom ska man på ytterst godtyckliga grunder få stänga av folk från att gå på idrott. Idrott, och då i synnerhet fotboll som är en av få arenor där adrenalinstinna grabbar har möjlighet att släppa ut sina känslor. Vill de även slå nån på käften ska de naturligtvis få göra detta. Förutsatt att den andra parten också vill veva loss. Det är en jävla moralpanik som råder så fort någon avviker från de inpräntade mönster som till vardags går under benämningen normer. SVFF - Fotbollsmördare. Polisen - Fotbollsmördare.


Appropå något helt annat, hörde jag för en tid sedan på Jay Lenos Show att man i Schweiz (alt. Österrike. Inte helt hundra där.) har infört en lag om att nakenvandring i bergen ska förbjudas. Detta då tyskar i tusental varje år invaderar landet för att vandra näck i bergen. Vad är det att bli rädd för? Desto större oro bör de känna när tyskarna intar landet och marscherar runt i uniform. Då finns det verkligen skäl till oro. Jag befinner mig för övrigt i Göteborg för tillfället och har vid flertalet tillfällen på sistone stött på tyskar. Att de dessutom vistas i grupper om cirka 5 personer gör det hela ganska otäckt. Kanske dags att börja splittra upp deras försök till "möten" innan de kokar ihop något...

God natt på er, era jävla jävlar.

Kris

Var man än vänder sig dessa dagar är där någon jävel som nämner något om någon kris (i mitt fall 'la crisis'). Funderar ibland på vad fan de egentligen syftar på. Vädret är en jävla kris. Landet du bor i är en jävla kris. Partnern du bor med är en jävla kris. Ekonomin är en helvetes jävla kris. Jag ska säga dig att det är inte den största krisen. Den största krisen är att det råder ett jävla kapitalistiskt samhällssystem i västvärlden. Jag är i varje fall vid detta lag jävligt trött på höra ditt gnäll om någon jävla kris. Istället för gnälla, rösta bort jävlarna, eller bättre, gör revolution! Sen efteråt ska du sätta dig ner i en hörna, skaka lite, och skämmas. För säkerligen var du en av de jävla idioterna som rösta dit asen för ett par år sedan.

Porr

Idag har jag tänkt ta upp min syn på porrfilmer. Ett högst intressant och aktuellt ämne i en tid där "försvunna band" och hemmavideos är inslag vi blivit bekanta med. Man behöver inte vara raketforskare för att konstatera att porr fortfarande är ett tabubelagt ämne. Sällan hör man folk tala öppet om sitt porrsurfande eller sin dragning till vackra stjärnor som Amy Reid och Savannah Gold. Bara idag har jag exempelvis tittat på ett tjugotal "dokumentärfilmer". Vad är det då som är så pinsamt med porr? Det handlar ju om vuxna människor vars göromål är fullt normala innanför gemene pars stängda dörrar. Grabbar har blivit mer öppna med sin passion medan tjejer (generellt sett) fortfarande är i ett förnekande stadie. Kanske har pojkvännen tröttnat på ert monotona sexliv, så varför inte hämta lite inspiration innan han börjar pilla på din bästa kompis (eller din mamma).
En god vän till mig har för övrigt kommit med en briljant idé i den annars så nischade industrin. Låt oss säga att du varit och handlat (för femte gången den här veckan) och spanat in brunetten i kassa 5 som är så fruktansvärt het. Du är för rädd för att bjuda ut henne eftersom du gömmer dig bakom en skärm twentyfour-seven. Men du går hur som helst i gång på alla tolv cylindrar och önskar inget hellre än att få sätta henne. Du beger dig därför genast hem för att göra det alla män i den situationen hade gjort. Du slår på datorn och öppnar en webläsare för att hitta en porrskådis liknande hon på ICA men vet inte riktigt hur du ska gå till väga (förmodligen för att du är alldeles för dåligt insatt). I det här läget vore det perfekt att kunna använda sig av en sökmotor där olika data som matchar kassörskan kan matas in för att finna din "look-a-like". Sidan skulle gå under namnet lookalikeporn...Sug på den era jävla jävlar