I skrivande stund har jag ena benet i utlandet. Min raid förra veckan med jobbsökande utomlands tycks ha gett resultat. Om allt går som planerat med de avslutande intervjuerna hamnar jag efter nyår i Dublin. Det känns jävligt skönt. Min nuvarande tillvaro är inte av det lyckligare slaget, även om vissa dagar ger fler ljusglimtar än andra. Som när Natalie hör av sig. En varm känsla sprider sig genom kroppen. Likaså när Anna har något att säga. Två kärleksfulla människor med hjärtat på rätt plats.

Dagens inlägg ska dock handla om Irland. Följande text skulle kanske gå att klämma in i en resehandbok. Eller inte. Som 17åring var jag över på den gröna ön och platser som Dublin och Galway besöktes. I Dublin drack jag min första öl någonsin med farsan. Inte den första ölen ska dock påpekas. Glädjen i hans ögon gick inte att ta miste på. Jag erinnrar mig om att barerna som besöktes var av typiskt brittiskt stuk. Stora träpaneler, tandlösa bartenders jobbande i en hetsig miljö, och där inrökta små bås upptogs av råbarkade lastbilschaffisar som diskuterade helgens slagsmål över en iskall eller två. Det är min typ av stad. En stad grundad av vikingar. Det är en stökig storstad med en hel del gängrelaterad brottslighet. Vill man få till ett vev lär det med andra ord inte bli några större problem. Jag vet inte hur många av er hundratusentals läsare som tittar på Family Guy, men där förmedlas förbannat jävla roliga parodier om irländare som ett supande folk. Bland annat är flygplatsernas landningsbanor fulla med spritflaskor och det enda som invånarna på den gröna ön gör är just att supa.

Över Dublin reser sig en jättelik cistern med Guiness logotype. Ett vakande öga som ser till att folk inte går runt nyktra under allt för långa tidsperioder. Eller som gamle Frank Sinatra hade uttryckt det:
"I feel sorry for people who don't drink. When they wake up in the morning, that's as good as they're going to feel all day."
På ön finns ytterligare en stad av intresse. Den heter Galway och är en av Europas snabbast växande städer. Galway ligger på västsidan av ön och inhyser stora byggnader prydda med loggor från de flesta av de större mobiltelefon- och datatillverkningsjättarna. Det är en mysig stad med flera fina pubstråk och en väldigt mysig hamn om jag inte missminner mig. I staden finns även en fruktansvärt härlig park vid namn Kennedy Park (uppkallad efter John F efter ett besök för många år sedan) där man kan avnjuta en kall eller två. Klimatet ute på öjäveln ligger annars helt i linje med mina preferenser. Temperaturen går sällan ner under 6 grader och somrarna är inte så där ondskefullt varma som de kan vara här i Sverige.

Idag är det för övrigt fyra år sedan den store folkhjälten George Best kastade in handduken. Mannen som söp sönder två levrar och fick en flygplats uppkallad efter sig. Den dagen man får en flygplats uppkallad efter sig vet man om att man har åstadkommit något stort. Dagens inlägg avslutas med ett gammalt klassiskt citat från den nordirländske nationalklenoden: "1969 lade jag av med både sprit och sex. Det var de värsta 20 minuterna i mitt liv."
Ta hand om er era jävla jävlar!
/
Jonny