Medans min kamrat är ute på sin turné runt om Svea rike tog jag mig ut på en egen miniturné till Malmö och Lund. Så här sitter jag nu på ett kafé i Malmö och väntar på ett av många tåg jag kan ta hem. Ibland är det fint med valmöjligheter. Ingen stress. Men valmöjligheter kan lätt kväva mig. Slutar med att jag leder mig själv in i rutiner sen håller mig till dem. Så jag vet var jag har mig själv. Så är det när man lätt förvirrar sig själv. Likt min kollega är jag nog ingen singelmänniska. Men det är lite motsägelsefullt för mig. För jag har inte haft ett förhållande värt namnet de senaste åren. Jag har lärt mig själv trivas ensam. Men ju mer jag har gjort det har längtan efter någon vuxit.

Var på konsert i Lund igår vilket var ett bra tag sen sist. Tidigare i mitt liv åkte jag på konsert i Lund eller Malmö varannan månad mer eller mindre. Mejeriet i Lund har inte förändrats något nämnvärt sen man var där sist för 4-5 år sedan. Ett besök där var som att besöka sig själv i sina ungdomligare år. Skillanden var bara en sak. Mina vänner sen den tiden var inte med mig denna gången. Flög helt solo. Inte första konserten jag gör det, men de tidigare gångerna jag gjort det har varit på någonsorts festival och det är inte riktigt samma sak. Någonstans sker ändå festandet i slutändan men någon. Igår saknade jag faktiskt en sak. Ja, eller två. Någon som man kunde bevittna konserten med, och min kamera jag glömde i min väns lägenhet i Malmö (som jag så snällt fick låna för en övernattning iställt för att spontant bege sig till Hilton Hotel vid Kastrups Flygplats, men det är en annan historia). Men jag trivdes ändå. Artisterna som uppträdde gjorde entrépriset värt varenda krona om inte mer. Jag listade samtidigt varför jag brukade åka på konserter så ofta förr i tiden. Bättre underhållning och helt annan sorts människor som kanske i och för sig bara verkar mer spännande än de på nattklubben hemmavid. Så varför betala 100 pix i entré på diskoteket i ens hemstad när man kan ta ett tåg (som visserligen kostar 150 riksdaler tur och retur) och sen besöka en konsert som kostar 200 kronor men i slutändan njuta 7 dubbelt? Det är väl där min svaghet ligger. Mitt rutinskapande gör att jag inte kan sitt hemma varje helg och spara mig tre veckor varje månad för åka på konsert den fjärde helgen. Dags att bryta rutiner. Slå sig fri ifrån sig själv. Resa sig som en fenix och börja om. Det är det jag nog behöver i dessa dagar. För även om jag kan njuta i mina rutiner helt ensam blir jag rastlös i det långa loppet. Jag vill röra mig. Längre härifrån och hela tiden till andra platser. Helst någonstans jag kan finna mitt hjärta. För även om jag tycker om min hemstad är det inte i den jag blir någon profet. Andra lyckas bra med det och trivs som fisken i havet men jag gör inte det. Så må Sankt Kristoffer skydda oss under våra resor och i vårt sökande, mig och min bloggande kumpan. Tills Nästa gång era jävla jävlar, njut av en julmust, som vanligt, gärna med lite rom. Och tro inte på dom, dom som inte kan ljuga ärligt.

/P