Nu har jag hur som helst flytt hemlandet. Igen. Kylan kom krypande igen. Snön var redan på ingång. Då föredrar jag sporadiska regn varje dag. Bara det är mer än 15 grader klagar jag inte. Å andra sidan är systemet med bussar lite förbryllande här. Det i kombination med en, på sina ställen, dålig vägkvalité. Man får vara på sin vakt att man inte super ner sig till apstadiet för då har man en garanterad jobbig hemfärd i taxi. För man vill ju inte spy ner en taxi när sin flickvän sitter bredvid. Flickvännen som man faktiskt måste ha med sig i taxin för att hon behöver förklara adressen till snubben som kör. Jag skulle egentligen klarat av det fint själv egentligen, om man skulle använt sig av gatunamn och siffror i sina adresser här. Men det göra man inte. Jag misstänker att det är här Bono syftar på var gatorna inte har några namn. Här är en adress en kryptisk förklaring innehållande 50 meter hit 70 dit o lite öst o väst bredvid huset med gröna gardiner vid parken utan träd vid fabriken. Det är definitivt inte aktuellt att promenera hem. Mest för distansen ifrån de lämpliga barerna, men även enligt en uttalad överfallsrisk.
I skrivande stund nås man dessutom av nyheter, i positiv bemärkelse, om ett fotbollslag ifrån en nordisk huvudstad. Bara för det spelar en del svenskar i detta lag för tillfället kommer jag aldrig stödja helvetet. Och förresten kan Pelle Blohm fortfarande dra åt helvete för osunt förnuft och orent hyfs.
Till nästa gång era jävla jävlar
/P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar